Mot Målet

Har varit ute o motionerat löparskorna! Det var första gången på över en månad!

Gick bra men jag tog det lungt. Broddarna hjälpte ;-)

Nu ska jag sova riktigt gott!

 

Kram

 

Wickie!

Idag hamnade jag i en socialt svår situation. Det skulle bjudas på fika på ett möte och mötesorganisatören känner mig och brukar ordna så att det finns frukt. Denna gång hade hon ansträngt sig och fixat en "skumraket" för hon ville att jag inte skulle känna mig utanför.

Hur säger man nej då? Jag kände ändå att en skumraket var OK för det är inte värsta kaloribomben eller sötraketen men det var ändå ett "misslyckande" även om det var litet.

Måste hitta ett sätt att hantera mitt ätande och "socialt svåra situationer" är de jobbigaste och jag har ju tidigare varit inne på den linjen. Får försöka hitta en balans mellan de gånger jag kan säga ner och de då det är svårt pga det sociala spelet. Fallgropen är att inte låtsas att det är socialt svårt att avstå många gånger. Göra det till en ursäkt för att få äta...

Mycker man har att lära sig i livet ;-)

 

kram

 

Wickie!

 

 

men ibland händer det så mycket att man inte hinner med. På det stora hela är allt bra.

Mycket att göra och just nu sitter jag på ett hotell i Jönköping o arbeter men nätverket mot företaget strular så jag ledsnade och gick hit istället.

Har klarat hela bilresan på 44 mil och hela knferansdagen här utan att äta sötsaker! Visst är jag duktig. Ska äta lite på fredag när Elin fyller år men annars försöker jag hålla mig ifrån det så mycket som möjligt. Tror att det bör visa sig på vågen snart...

Ska snart ut med 5 trevliga kollegor o äta något innan jag stupar i säng.

 

Kram

 

Wickie!

Tror ni inte på det? Det finns vittnen!

Sen var det inte henne jag var arg på utan en kollega som ringt mig på hemväg från jobbet o inte ville lyssna på sunt förnuft - värsta sorten!

Polisen i fråga mötte mig när jag just lagt på, såg hur irriterad jag var och frågade vad som hänt. Jag lyfte då den knutna näven och hötte med den i luften med kommentaren att jag ville slå någon! Hon skrattade och svarade med att hon inte trodde jag brukade slåss. Jag höll med och sa att jag ville, inte att jag skulle!

Tyckte dock rubriken var så bra så jag inte kunde motstå den!

Samtalet från kollegan tog nästan 1h och jag var tvungen att skicka några mail till följd av detta så det blev 2 h längre arbetsdag än jag tänkt... Alltid något positivt i detta!

 

Ska nu försöka slå ungarna i X-box kinect för att bli av med lite stresshormoner!

 

Kram

 

Wickie!

Maria försöker få ut mig o rida lite då och då och jag skulle vilja att det blev oftare än det blir. Av någon anledning hittar jag på ursäkter...

Men igår fick hon (och jag) lön för mödan. Vi red en stund på lagårdsbacken för att träna "lydnad och smidighet". Jag är riktigt nöjd med både hästen och mig själv. Lysa är ca 15 år och har nog aldrig blivit ordentligt skolad. Hon och ägaren har också haft några duster där hästen har vunnit och det är aldrig bra. Men igår försökte hon göra nästan allt jag bad henne om och det innebar att jag fick jobba!

Hon blev så trött i ryggen att hon hängde ordentligt med huvudet när vi skrittade på slutet! Några gånger förökte hon vända för att följa efter Maria och den hästen men jag var envisare och vann de duellerna!

Är idag ledbruten - trött i benen och i ryggen. bara väntar på träningsvärken i ljumskarna. Maria hånskrattar åt mig när jag kliver av och är så stel att jag knapt kan gå de första stegen ;-)

 

Må gott!

 

Wickie!

Julen och nyår har varit fantastiska! Jag har inte hunnit/orkat med allt jag skulle ha velat men jag har hunnit med OK - utan att bli helt slutkörd och det är riktigt goda nyheter! Tack alla som var här och gjorde julen så fantastisk och tack alla - mamma, pappa, syster, systerdotter, barn och make, för att ni finns!

Samtidigt som man orkar mera får man mera tid och vad vill och behöver jag göra med den? Hur ska jag hantera att familjen blir jätteorolig när jag blir extra trött en dag och bara sitter? Det är svårt för barnen - och mig att se skillnaden. Tidigare satt jag i flera dagar och var mer eller mindre i dvala. Idag sitter jag och läser och fixar faktiskt med lite emellanåt.

Har fått kontakt med en kurator igen (äntligen en nyanställd i Gimo efter att den andra slutade i somras) och har träffat henne 2 gånger nu. det är både skönt att prata med någon som begriper men också jobbigt med någon som inte duckar för de ömma punkterna utan är just där och rotar med frågor.

Hon har insett att mitt liv är i skaplig balans och påväg åt rätt håll men att det är en skör balansgång i att hitta vad som är viktigt för mig och familjen nu när jag är påväg att bli frisk. hela tiden denna balansgång... Hur mycket ska man anstränga sig och hur mycket ska man vila. Vilka av kroppens signaler ska man lyssna på och när ska man kämpa sig igenom?

Det som upptar mycket av min energi är att jag inte klarar av att låta bli sötsaker. Att jag inte får äta vissa saker pga gluten har inneburit att jag kompenserar med mera av det jag får äta - som är sött! Inge bra...

Har ju flera gånger i livet klarat av att balansera ätandet men periodvis känns det helt hopplöst. Vi pratade mycket om det igår och hon fick mig att ta ihand på att inte äta godis under tiden fram till vi ska ses nästa gång den 18/1. Kändes tufft att lova det men jag hade ju inga argumnet för varför jag inte skulle. Ville helst inte för jag var godissugen och hade ju planerat ett besök på affären efter vårt samtal... men vad skulle jag göra? Vägra samtidigt som jag beklagar mig?

Jag vet, intellektuellt, att jag kan - att det tom kan vara enkelt, men att jag av någon anledning låter bli att ens kämpa. Så nu har jag försökt ta mig i kragen, måste ju i alla fall försöka.

Efter besöket igår gick jag till affären, som planerat, o köpte frukt m.m, inte planerat... Hemma satte jag mig och lyssnade på "idealvikts"-CD:n och jag tog bort viktväktarappen som slutat fungera och laddade hem den på nytt. Då fungerade den igen och jag hoppas den fortsätter att göra det för den är en bra hjälp. kan ju både mata in vad man äter och vad man tränar så man ser hur man ligger till.

Belöning för att ha skött maten bra igår kom direkt, -0,4 kg på vågen imorse men jag pendlar friskt från dag till dag så jag kommer inte känna mig riktigt "pågång" förrän det visar i alla fall -2 kg.

Har lite svårt att komma upp på mornarna så det ska bli skönt att börja jobba på måndag och komma in i lite rutiner igen. Trivs bra på jobbet gör jag i alla fall!

Såhär i början av ett nytt år känns det som om man har oändliga möjligheter - och det har man ju!

Hoppas på ett fantastiskt 2013 till både er och mig!

Kram

Wickie!

 

ps. Är inte så pratglad i telefon just nu som kanske mor märkt mest... ledsen för det men jag orkar av någon anledning inte riktigt prata just nu. Skriv gärna en rad istället... Älskar er! ds