Mot Målet

Det känns lite så.
Sprang igår och det gick riktigt bra. Kändes som jag kunde springa på lite och hade aldrig någon riktig svacka - som jag hade i västergötland men där kan det ju ha berott på alla raviner jag skenade upp och ner i! Ovan vid uppför och nedför på det viset men det ger ju bra träning det också.
Var i morse in till Gimo och köpte mjölk och jordgubbar som vi åt till frukost utan att jag köpte godis! Det har inte hänt på länge! Är tillbaka i alla fula ovanor jag hade innan godisutmaningen och det märks på vågen.
Men av någon anledning så visade vågen på - imorse och det bidrar ju till känslan av att vara på gång igen.

Jag ska nu kämpa för att det håller i sig ett tag...

Må gott!

Wickie!

med massor av sällskap! Maria red Blanda, Erika red Cosmos som jag ledde medans jag sprang och Elin cyklade. Vi var nog ett udda gäng når vi var ute men det var kul. Löpningen blev lite sönderhackad men tack vare att Cosmos ville hålla gämna steg med Blanda så höll vi ett gaska bra tempo och vi sprang ganska långa sträckor i taget - Erika klagade lite, hon är ovan och Cosmos tar korta steg...
Men det kändes på det hela taget skönt att komma ut. Tyvärr har jag inte klarat av att baka utan att tjuvsmaka och då loppet redan var kört smakade jsg lördsgsgodis också...
Blåser kallr nu så jag vet inte omdet tänker bli regn... Det behövs men det är så skönt med det fina vädret.

Må gott!

Wickie!

När Uffe kom hem sent igår kväll efter att ha jobbat hela dan med lite av varje klagade han på att han kände sig lite yr och instängd och hjärtat slog i hundranitti! Hjärtat lugnade ner sig efter en stund och han kom till ro och somnade. Jag sov nog oroligast av oss två för ovanlighetens skull.

I morse var Uffe trött  och kände det som om bröstet var ömt på insidan. En arbetskamrat till honom kom över för vi skulle byta våra staketstolpar idag och sa åt Uffe att han skulle åka till doktorn, vilket han nappade på! - Då blev jag riktigt orolig för doktorn brukar Uffe inte vilja åka till!

Uffe ringde Gimo men det skulle ta 2 h innan de skulle höra av sig så då provade han Östhammar. Det var så mycket folk där att de inte han svara... Vi tog då bilen och åkte till Gimo. Nästan genast kom en syster och gjorde ett EKG och inte många minuter senare ett blodtryck samtidigt som doktorn kom!

Stress, snus och mycket kaffe var den troliga orsaken till det rusande hjärtat. Inget spår av någon infarkt eller annat och det var skönt.

Uffe åkte hem och vilade en stund och sen blev det stolpbyte några timmar på eftermiddagen. Annars hade han blivit stressad av att inget blev gjort... Hans jobb vid stolpslagning är att sitta i traktorn och flytta den mellan stolparna så det är ju inte så ansträngande. Kommer att bli bra när alla stolpar är bytta. Vi får ett staket som anstår ett stängselprofs! Det har grämt Uffe de senaste åren att staketet har börjat se nött ut och i vintras gav sig flera stolpar (14 år gamla så de har gjort ett bra jobb!) så nu har vi inget val om vi vill ha hundarna kvar i trädgården!

Stolpnedslagaren är lite slitnare än på bilden och vår traktor lite äldre men fungerar bra gör den!
Bilden hämtad från www.delka.se, Stängselfirman som Uffe jobbbar åt.

Som om inte detta var nog!
Idag var jag ute och red för första gången på evigheter! Det var flera år sedan jag red mer än 5 minuter. Vi får se hur benen (främst ljumskarna) mår imorgon! Är det inte för illa har jag lovat Maria att vi ska rida ut igen! Lena som har två Islandshästar hos oss är bortrest så vi har "fri tillgång" under helgen! Det var superkul! Men lite nervöst i början.

När jag frågade Lena om jag fick låna Lysa svarade hon efter en kort paus. - (N)Ja, du är faktiskt den enda som kanske klarar av henne och får låna henne! Hon är rädd för det mesta, särskilt postlådor, och reagerar otrevligt om man ställer för höga krav på henne...

Jag bara tackade och funderade stilla på vad jag givit mig in på, men allt gick bra. Jag ledde henne den första biten eftersom jag inte själv kände mig säker vid vägen och det var nog tur. Kossorna var ända framme vid staketet och dom var SUPER läskiga! Säkert farligare än postlådor - för dem reagerade hon inte på alls när vi kom så långt!

En gång höll hon dock på att krypa ur skinnet, när det kom en motorcykel bakom henne när vi skulle över en väg mitt i ridturen, men det var inte hela världen! Så idag har jag skrittat, töltat, travat, passat (inte flygande pass men ändå!) och galopperat. Varken hon eller jag har riktig koll på alla 5 gångarterna men hon har dem i sig och vi ska nog kunna komma underfund med hur de fungerar. De få steg hon orkade i tölt var dock magiska! Hon verkligen flöt fram!

Som om inte detta var nog fixade gubben och jag till staketet bakom lagårn som vintern har lagt ner, stolpnedslagaren är fantastisk! Där man för hand knapt hade kunnat få ner en stolpe av normal kaliber slår stolpnedslagaren ner jätte stlpar en meter eller mer! Så nu har jag så snyggt och bra staket till hästarna igen att jag känner mig lite mallig!

Har också kommit mer än halvvägs med att gräva upp allt ogräs i rabatten runt flaggstången . Vi ska göra någon typ av stenläggning där så att det blir lättare med ogräset - men det måste bort först! Vill ha löjtnantshjärtan där också  så jag måste kolla om de trivs i stenparti.

Mellan varven har jag tvättat 4, eller var det 5 maskiner tvätt också. Men matlagning blev det ingen alls idag. Lunchen blev kylskåpsrensning och middagen blev hämt pizza... Inte har det blivit någon löpning helller de två sensate dagarna, skulle ha sprungit igår enligt mitt "schema" men det blev inte så och idag har jag prioriterat annat - men har gått över 11 000 steg så jag har inte legat på latsidan! Har fått sol så att det känns i ansiktet också, bara det inte blir bränt...

Nu tittar ungarna på film och jag ska krypa ner till dem i soffan med lite popcorn!

Ha en fortsatt trevlig helg och lycka till imorgon pappa!

Wickie!

Eller dagpappa?!!?? eller hela familjen kanske ?!!?
Idag skulle Erika åka hem efter skolan, trotts att hon slutade tidigt och skulle få vara hemma själv några timmar. I vanliga fall slutar hon 15 på onsdagar och då blir det bara någon timma ensam hemma och då brukar hon börja laga mat.
Nu skulle hon prova att vara ensam längra. Det tog inte lång stund innan hon fick långtråkigt! Hon ringde mig och ville cykla till dagmamman men med den trafiken som är så fick hon inte det. Hon fick gå genom kohagen om det var OK för Karin. Erika ringde och kollade men Karin ville inte att hon skulle gå ensam genom hagen eftersom det bara var 2:a dan som korna var ute och fortfarande lekfulla.
Pappa Bo sa då direkt, jag hämtar henne jag! Och så blev det! Erika blev nöjd och glad och jag tyckte det kändes skönt. Men visst är det fantastiskt med människor som har hjärtat på rätta stället!

Dagens ros till Pappa Bo med familj!



Wickie!