Mot Målet

Min kloka syster skrev ovanstående i en kommentar kring att jag inte skulle träna igår kväll.
Visst är det många måsten osv men detta är måsten jag valt själv för att kunna nå målet. Huvud måsten som är så svåra att få till i vardagen att de är det enda fokus jag har just nu. Allt som ska göras för att få vardagen att fungera + alla dåliga vanor är som en seg sörja som jag sitter fast i och som gör att jag tom har svårt att ta tag i den sörjan för att underlätta vardagen.
De måsten eller mål jag har nu att inte äta kex och skorpor på jobbet och att träna 2 gånger i veckan är stegpinnar på väg upp ur sörjan.
Klarar jag dem har jag kommit upp en bit och det ska då förhoppningsvis lätta i vardagen, jag kommer att få mera energi och ork.
Att jag tränade igår gav mig lite egenprioriterad tid då jag fokuserade på mig och hur jag känner mig, hade jag inte tränat hade jag suttit framför TV:n medans hundarna åt och bara degat.
Det jag kallar latmasken är många gånger brist på ork och initiativförmåga att göra det jag vill och vat jag mår bra av.
Det jag annars gör är det som måste göras för att vardagen ska fungera för familjen men inget mera - inget för mig!
Nu är fokus, mycket själviskt, på MIG och då måste jag stenhårt försöka fokusera på dem för att inte ramla ner baklänges i sörjan och drunkna (?).
De måsten jag nämner här i bloggen är de enda måsten jag lägger energi på just nu - resten får rulla på av gammal vana.

Begripligt? Vettigt?

Kändes bra att förtydliga i alla fall!

Tack syrran!

Wickie!

Huvudmål:
Att springa 10 km på under 60 min, gärna på tjejmilen 2010!

Delmål 1:
Träna minst 2 dagar i veckan - förutom Elins och min lördagsgympa.
Delmål 2:
Inte äta kex och skorpor på jobbet ...

Börjar här så får vi se...

Wickie!