Första

blogginlägget på evigheter...
efter första ridturen på ännu längre ;-)
Kanske semestern ger mig lite inspiration till att skriva, motionera och göra kloka mat val!
Jag jobbar på det i alla fall.

Kram!

Wickie!

Blandade känslor...

efter vårruset i tisdags...
Jag genomförde loppet på min sämsta lopptid någonsin. Trodde att jag i alla fall skulle orka springa hela vägen, eller i alla fall de första 20 minuterna - har sprungit 20 min i sträck på träning så det borde jag ha fixat!
Men inte, gick första gången efter bara 1,5 km och sedan blev det bara tuffare och tuffare. de sista två km var riktigt jobbigt och jag gick tom på "förupploppet" då det bara är ca 200m kvar och banan är kantad av människor.
Jobbigt att få svart på vitt att man inte är i form. Visst, jag är glad att jag kunde genomföra det överhuvud taget men det är inte roligt att inte orka och kunna som man vill.
Tar ett tag att smälta...
 
Wickie!

Trött!

Men så sprang jag 5 min i sträck två gånger igår också! Det var jobbigt men kändes skönt. Är en bit kvar innan jag orkar springa någon längre sträcka men jag är på gång!
den 29/5 ska jag springa, eller försöka springa vårruset, 5 km, i Stockholm.
Vi är några tjejer på jobbet som peppar varandra så det ska bli kul. Stadsloppet i Östhammar kände jag inte för alls i år så det hoppade jag över.
 
Här är vädret toppen och hästarna har börjat få vara ute på nätterna. Skönt att inte behöva upp för att släppa ut dem. de får mat fortfarande men det är ingen panik med den eftersom de kan pilla i sig lite grönt mest hela tiden. Maten jag la ut i morse var inte helt slut så de har inte behövt svälta.
 
Elin har nu gått upp för att duscha, sedan ska vi baka muffins att mysa med - utan storasyster Maria eftersom hon har åkt med tåget till mormor och morfar och ska agera skogshuggare på mosters sommarstugetomt. Det kommer att se annorlunda ut när vi kommer dit nästa gång.
 
Ont i axlar och nacke har jag fått också - så att det värker och har blivit huvudvärk. Tur att man har en naprapattid nästa vecka! Ska försöka tigga till mig lite massage från alla mina hemmavarande familjemedlemmar - det skulle vara skönt...
 
Kram
 
Wickie!

På G?

Det känns som om lite motivation har återvänt o det har gått bra med mathållningen de senaste dagarna o jag har sprungit varannan dag.
Har börjat om med C25K programmet o hoppas orka hålla i denna gång så jag komer runt 5 km om några veckor.
Ska nu krypa ner i hotellsängen på Arlanda o hoppas på en god natts sömn innan dag 2 på projektmötet drar igång. Idag hade vi styrgruppen med och det är alltid lika spännande när halvledande personer fån olika företag möts + en och annan från koncernen. Men det gick bra o projektet går frammåt!
Ha det gott!
 
Kram
 
Wickie!
 
 

trött o grinig!

Kanske mera grinig än trött...
Medicinen jag fick när jag hämtade ut receptet senast var en annan sort (samma verksamma ämne) men hjälper inte lika bra + gör att jag sväller! Väger nu 103 kg! - har gått upp 8 kg på lite drygt en månad! trotts att jag inte äter mer än jag brukar... Har nu trappat ner på medicinen så jag har i princip slutat ta den - tur att det är vår o att solen skiner. Hade planerat att trappa ner över sommaren och kanske inte börja igen i höst men nu får jag se. Ska kontakta läkaren igen o höra vad han säger. men då ska jag försäkra mig om att det är rätt variant jag får! Behöver jag betala extra för att få den sorten jag vill ha får jag göra det för denna extrema viktökningen bättrer inte på mitt humör och mitt välmående.
Förkylning har gjort att jag inte kunnat träna heller men nu har förkylningen blivit sämre så jag hoppas den ska vända och försvinna istället för att bara vara halvrisig.
Ikväll ska familjen åka till Östhammar o gå på "restaurang". Skriver det inom situatuionstecken eftersom vi har valt en pizzeria/gatukök. De har god mat, trevlig service o inget alkoholtillstånd vilket gör att vinterklientelet på komunens restauranger inte är intresserade av stället så det är perfekt för en familjekväll ute ...
 
New York - borna o resenärerna - har ni fått mitt sms med bild på den monterade lampan jag fick? Tack för den, den är perfekt! Bra läslampa och vänder man upp den mot taket ger den perfekt mysbelysning i hela rummet!
 
Ha det gott!
 
Kram
 
Wickie!

Nu är det över...

Den mest intensiva periofen på länge på jobbet är över! Eleverna sitter nu tysta o koncentrerar sig på provet - det är en skön känsla. Ska rätta provet i em men jag tror att alla kommer att klara sig galant!
Är ledig på fredag och nästa vecka är jag ledig torsdag o fredag + måndag till onsdag veckan efter - välbehövlig långledighet!
Känner att kroppen och knoppen behöver vila nu.
Trivs annars med jobbet även fast det är mycket att göra. Många uppskattar det lilla jag hinner o förstår att jag inte hinner mer än vad jag gör så pressen är inte stor.
Känns lite tomt när all udervisning är över och prestationen inte måste vara på topp hela tiden. Ska i em rätta proven och sedan städa skrivbordet så jag får undan alla rester efter undervisningen inför imorgon då jag ska återgå till vanliga arbetsuppgifter igen.
 
Kramar från ett soligt Uppland!
 
Wickie!

Tänkvärt:

En psykolog vandrade runt i rummet medan hon talade om stresshantering inför publiken.
När hon lyfte ett glas med vatten så förväntade sig alla att hon skulle fråga om glaset var “halvtomt eller halvfullt”. Istället frågade hon med ett leende “Hur tungt är det här glaset med vatten?” Det kom en del svar och gissningarna varierade mellan 100 och 500 gram. Hon svarade,
“Den absoluta vikten har egentligen ingen betydelse. Det beror helt enkelt på hur länge jag håller glaset. Om jag håller det i en minut så är det inget problem. Om jag håller det i en timme kommer jag att ha lite ont i armen. Om jag håller det i en dag, så kommer min arm att kännas bortdomnad och förlamad.
I varje enskilt fall kommer glaset att ha oförändrad vikt, men ju längre vi håller det desto tyngre blir det. Hon fortsatte: Stress och oro är som det där vattenglaset. Om vi tänker på dessa ett tag så händer ingenting. Om vi tänker på dem lite längre så kommer det att börja göra ont. Om vi tänker på dem hela dagarna så kommer vi att känna oss förlamade – oförmögna att göra någonting.
Det är viktigt att komma ihåg att släppa det som stressar dig. Så… så tidigt på kvällen som du kan, lägg av allt det du bär på. Fortsätt inte att bära på saker under kvällen och inpå natten. Kom ihåg att sätta ner vattenglaset!!
 
låter så lätt...

nedåt...

med humöret och uppåt med vikten...
Känner inte för något men föröker masa mig ut o rida o springa - men det har bara blivit en ridtur i veckan o ingen löpning... Känns som att jag behöver tonvis med inspiration och ork. Någon som kan skicka med posten ;-)
Försöker i alla fall att fokusera på det jag faktiskt gör istället för det jag inte gör så vägen tillbaka kanske blir lite kortare - det ä i alla fall det hoppet jag lever på!
 
Kram
 
Wickie!

Träningsvärk!

Igår red Maria och jag en ganska lång sväng och jag kämpade bra. Lyckades hålla Lysa i galopp två långa sträckor tack vara att jag frev på med hela kroppen. Vi är två gamla otränade tanter Lysa o jag men vi kämpar.
Trotts trött kropp och ömmande ljumskar gav jag mig ut o sprang idag på kvällen. i blåst och snö! Jag är stolt!
Den tokiga Marian började rida häst nr 1 kl 20.00 och ska därefter rida häst nr 2 (Att hennes ljumskar klarar det ...) i busvädret! hon tcker det är roligt och hade ingen möjlighet att rida på dan idag så då blir det sena kvällen.
Pannlampa, reflexväst på henne och reflextäcke på hästen gör att de syns bra!
 
Håller på o ska söka pengar från Kulturrådet till Torer Höks dag - vi firar 20-års jubileum!!!! Så det planeras lite extra! kolla gärna in: http://www.facebook.com/TorerHokFestival
 
Kramar
 
Wickie!

Ingen lust alls idag...

men skulle verkligen behöva komma ut o springa...
Kan någon komma o se till att jag snörar på mig skorna?
Snälla!!!!!

Nu har jag varit duktig!

Har varit ute o motionerat löparskorna! Det var första gången på över en månad!
Gick bra men jag tog det lungt. Broddarna hjälpte ;-)
Nu ska jag sova riktigt gott!
 
Kram
 
Wickie!

Övertramp?

Idag hamnade jag i en socialt svår situation. Det skulle bjudas på fika på ett möte och mötesorganisatören känner mig och brukar ordna så att det finns frukt. Denna gång hade hon ansträngt sig och fixat en "skumraket" för hon ville att jag inte skulle känna mig utanför.
Hur säger man nej då? Jag kände ändå att en skumraket var OK för det är inte värsta kaloribomben eller sötraketen men det var ändå ett "misslyckande" även om det var litet.
Måste hitta ett sätt att hantera mitt ätande och "socialt svåra situationer" är de jobbigaste och jag har ju tidigare varit inne på den linjen. Får försöka hitta en balans mellan de gånger jag kan säga ner och de då det är svårt pga det sociala spelet. Fallgropen är att inte låtsas att det är socialt svårt att avstå många gånger. Göra det till en ursäkt för att få äta...
Mycker man har att lära sig i livet ;-)
 
kram
 
Wickie!
 
 

Länge sedan sist...

men ibland händer det så mycket att man inte hinner med. På det stora hela är allt bra.
Mycket att göra och just nu sitter jag på ett hotell i Jönköping o arbeter men nätverket mot företaget strular så jag ledsnade och gick hit istället.
Har klarat hela bilresan på 44 mil och hela knferansdagen här utan att äta sötsaker! Visst är jag duktig. Ska äta lite på fredag när Elin fyller år men annars försöker jag hålla mig ifrån det så mycket som möjligt. Tror att det bör visa sig på vågen snart...
Ska snart ut med 5 trevliga kollegor o äta något innan jag stupar i säng.
 
Kram
 
Wickie!

Lyfte en knuten hand mot en polis idag!

Tror ni inte på det? Det finns vittnen!
Sen var det inte henne jag var arg på utan en kollega som ringt mig på hemväg från jobbet o inte ville lyssna på sunt förnuft - värsta sorten!
Polisen i fråga mötte mig när jag just lagt på, såg hur irriterad jag var och frågade vad som hänt. Jag lyfte då den knutna näven och hötte med den i luften med kommentaren att jag ville slå någon! Hon skrattade och svarade med att hon inte trodde jag brukade slåss. Jag höll med och sa att jag ville, inte att jag skulle!
Tyckte dock rubriken var så bra så jag inte kunde motstå den!
Samtalet från kollegan tog nästan 1h och jag var tvungen att skicka några mail till följd av detta så det blev 2 h längre arbetsdag än jag tänkt... Alltid något positivt i detta!
 
Ska nu försöka slå ungarna i X-box kinect för att bli av med lite stresshormoner!
 
Kram
 
Wickie!

Ledbruten!

Maria försöker få ut mig o rida lite då och då och jag skulle vilja att det blev oftare än det blir. Av någon anledning hittar jag på ursäkter...
Men igår fick hon (och jag) lön för mödan. Vi red en stund på lagårdsbacken för att träna "lydnad och smidighet". Jag är riktigt nöjd med både hästen och mig själv. Lysa är ca 15 år och har nog aldrig blivit ordentligt skolad. Hon och ägaren har också haft några duster där hästen har vunnit och det är aldrig bra. Men igår försökte hon göra nästan allt jag bad henne om och det innebar att jag fick jobba!
Hon blev så trött i ryggen att hon hängde ordentligt med huvudet när vi skrittade på slutet! Några gånger förökte hon vända för att följa efter Maria och den hästen men jag var envisare och vann de duellerna!
Är idag ledbruten - trött i benen och i ryggen. bara väntar på träningsvärken i ljumskarna. Maria hånskrattar åt mig när jag kliver av och är så stel att jag knapt kan gå de första stegen ;-)
 
Må gott!
 
Wickie!

Lite jobbigt just nu...

Julen och nyår har varit fantastiska! Jag har inte hunnit/orkat med allt jag skulle ha velat men jag har hunnit med OK - utan att bli helt slutkörd och det är riktigt goda nyheter! Tack alla som var här och gjorde julen så fantastisk och tack alla - mamma, pappa, syster, systerdotter, barn och make, för att ni finns!
Samtidigt som man orkar mera får man mera tid och vad vill och behöver jag göra med den? Hur ska jag hantera att familjen blir jätteorolig när jag blir extra trött en dag och bara sitter? Det är svårt för barnen - och mig att se skillnaden. Tidigare satt jag i flera dagar och var mer eller mindre i dvala. Idag sitter jag och läser och fixar faktiskt med lite emellanåt.
Har fått kontakt med en kurator igen (äntligen en nyanställd i Gimo efter att den andra slutade i somras) och har träffat henne 2 gånger nu. det är både skönt att prata med någon som begriper men också jobbigt med någon som inte duckar för de ömma punkterna utan är just där och rotar med frågor.
Hon har insett att mitt liv är i skaplig balans och påväg åt rätt håll men att det är en skör balansgång i att hitta vad som är viktigt för mig och familjen nu när jag är påväg att bli frisk. hela tiden denna balansgång... Hur mycket ska man anstränga sig och hur mycket ska man vila. Vilka av kroppens signaler ska man lyssna på och när ska man kämpa sig igenom?
Det som upptar mycket av min energi är att jag inte klarar av att låta bli sötsaker. Att jag inte får äta vissa saker pga gluten har inneburit att jag kompenserar med mera av det jag får äta - som är sött! Inge bra...
Har ju flera gånger i livet klarat av att balansera ätandet men periodvis känns det helt hopplöst. Vi pratade mycket om det igår och hon fick mig att ta ihand på att inte äta godis under tiden fram till vi ska ses nästa gång den 18/1. Kändes tufft att lova det men jag hade ju inga argumnet för varför jag inte skulle. Ville helst inte för jag var godissugen och hade ju planerat ett besök på affären efter vårt samtal... men vad skulle jag göra? Vägra samtidigt som jag beklagar mig?
Jag vet, intellektuellt, att jag kan - att det tom kan vara enkelt, men att jag av någon anledning låter bli att ens kämpa. Så nu har jag försökt ta mig i kragen, måste ju i alla fall försöka.
Efter besöket igår gick jag till affären, som planerat, o köpte frukt m.m, inte planerat... Hemma satte jag mig och lyssnade på "idealvikts"-CD:n och jag tog bort viktväktarappen som slutat fungera och laddade hem den på nytt. Då fungerade den igen och jag hoppas den fortsätter att göra det för den är en bra hjälp. kan ju både mata in vad man äter och vad man tränar så man ser hur man ligger till.
Belöning för att ha skött maten bra igår kom direkt, -0,4 kg på vågen imorse men jag pendlar friskt från dag till dag så jag kommer inte känna mig riktigt "pågång" förrän det visar i alla fall -2 kg.
Har lite svårt att komma upp på mornarna så det ska bli skönt att börja jobba på måndag och komma in i lite rutiner igen. Trivs bra på jobbet gör jag i alla fall!
Såhär i början av ett nytt år känns det som om man har oändliga möjligheter - och det har man ju!
Hoppas på ett fantastiskt 2013 till både er och mig!
Kram
Wickie!
 
ps. Är inte så pratglad i telefon just nu som kanske mor märkt mest... ledsen för det men jag orkar av någon anledning inte riktigt prata just nu. Skriv gärna en rad istället... Älskar er! ds

Förkyld

och det vill inte bryta ut eller ge sig... men, men bara vänta och hoppas ...

Julstress?

Har funderat på detta med julstress. Stress är ju egentligen när man har mycket att göra men missar i planering och prioritering!
Jag älskar alla julförberedleser och planerar för att hinna med dem. Ägnar en hel dag varje år att koka julgodis och får ofta höra att det verkar jobbigt och många ser stressade ut vid bara tanken. Men jag gör det med en kompis som jag gillar att vara med och vi tar oss sällan tid att umgår en hel dag annars så det är mycket glädje den dagen. Vi brukar försöka hinna med denna dag redan i slutet av november/början av december och vi ser alla i familjerna fram emot den! Hur kan det bli stress?
Julklappar - älskar att köpa julklappar! Glädjen att hitta något man vet den andra gillar och sedan få se dem packa upp klappen! Finns det något som slår det? Julklapps inköp gör jag nästan under hela året, visst det blir mycket kvar innan jul men här gäller det ju att planera! Jag är redan klar - har två personer jag inte har hittat "det" åt och kommer fram till jul hålla utkik men jag har klappar till dem ändå så de blir inte utan och det är inget måste att köpa något mer - men det skulle vara kul! Men.... jag är inte stressad över det...
Städa - det är underbart att ha huset helt rent till jul - men det blir jul ändå. Tomtarna skymmer faktiskt endel av stöket... Försöker vara ledig före jul för att hinna städa. Få tillfällen under året när jag försöker storstäda hela huset och här kan det bli lite stress ibland för att hinna så mycket som möjligt på den tid som finns men när tomtarna åker fram dagen före julafton slutar jag städa. det sm är fixat är fixat - resten får bli nästa års problem ;-)
I år har jag lite blandade känslor inför städandet. huset är redan renare än på många år eftersom jag faktiskt har haft ork att se vad som behöver göras samtidigt vet jag att jag inte kommer hinna/orka städa lika mycket som jag gjorde för några år sedan. På vilken nivå ska man vara nöjd? Jobbar lite med den tanken just nu. Kära mor har varit här några dagar och hjälpt till så några fönster, väggar och en massa tvätt är redan fixat! Stort tack mamma! Det är så skönt att inte behöva börja helt från början!
Med detta inlägg bvill jag inte säga att jag aldrig känner av julstressen men jag vill ge det lite perspektiv. Det handlar ju inte om vad man gör utan vad man gillar att göra och hur man prioriterar och planerar!
 
Själv har jag idag prioriterat en stund framför datorn, vid fönstret, där jag kan se snön falla så fint utanför!
 
Må gott i dessa juletider! Klapparna du "måste" köpa kanske finns att beställa på nätet?
 
kram
 
Wickie!
 

Snön närmar sig

Såhär ser det ut på yr.no, snö och sol till 1:a advent! Elin kommer bli nöjd - hon har varit bekymrad i år igen över att det inte kan att bli jul om det inte blir snö...
 
 
Kram
 
Wickie!

så sant...

”Bakom allt som händer och sker finns människor. Alla människor som engagerar sig är viktiga för att förändra stort och smått. Saker händer inte bara, utan en förändring är ett led i att någon vill något, vet vart den vill och tar steg för att nå dit. Om ingen eller för få engagerar sig så händer faktiskt ingenting, människor går bara runt och undrar varför ingenting händer.”


Tidigare inlägg
RSS 2.0