Mot Målet

Julen och nyår har varit fantastiska! Jag har inte hunnit/orkat med allt jag skulle ha velat men jag har hunnit med OK - utan att bli helt slutkörd och det är riktigt goda nyheter! Tack alla som var här och gjorde julen så fantastisk och tack alla - mamma, pappa, syster, systerdotter, barn och make, för att ni finns!

Samtidigt som man orkar mera får man mera tid och vad vill och behöver jag göra med den? Hur ska jag hantera att familjen blir jätteorolig när jag blir extra trött en dag och bara sitter? Det är svårt för barnen - och mig att se skillnaden. Tidigare satt jag i flera dagar och var mer eller mindre i dvala. Idag sitter jag och läser och fixar faktiskt med lite emellanåt.

Har fått kontakt med en kurator igen (äntligen en nyanställd i Gimo efter att den andra slutade i somras) och har träffat henne 2 gånger nu. det är både skönt att prata med någon som begriper men också jobbigt med någon som inte duckar för de ömma punkterna utan är just där och rotar med frågor.

Hon har insett att mitt liv är i skaplig balans och påväg åt rätt håll men att det är en skör balansgång i att hitta vad som är viktigt för mig och familjen nu när jag är påväg att bli frisk. hela tiden denna balansgång... Hur mycket ska man anstränga sig och hur mycket ska man vila. Vilka av kroppens signaler ska man lyssna på och när ska man kämpa sig igenom?

Det som upptar mycket av min energi är att jag inte klarar av att låta bli sötsaker. Att jag inte får äta vissa saker pga gluten har inneburit att jag kompenserar med mera av det jag får äta - som är sött! Inge bra...

Har ju flera gånger i livet klarat av att balansera ätandet men periodvis känns det helt hopplöst. Vi pratade mycket om det igår och hon fick mig att ta ihand på att inte äta godis under tiden fram till vi ska ses nästa gång den 18/1. Kändes tufft att lova det men jag hade ju inga argumnet för varför jag inte skulle. Ville helst inte för jag var godissugen och hade ju planerat ett besök på affären efter vårt samtal... men vad skulle jag göra? Vägra samtidigt som jag beklagar mig?

Jag vet, intellektuellt, att jag kan - att det tom kan vara enkelt, men att jag av någon anledning låter bli att ens kämpa. Så nu har jag försökt ta mig i kragen, måste ju i alla fall försöka.

Efter besöket igår gick jag till affären, som planerat, o köpte frukt m.m, inte planerat... Hemma satte jag mig och lyssnade på "idealvikts"-CD:n och jag tog bort viktväktarappen som slutat fungera och laddade hem den på nytt. Då fungerade den igen och jag hoppas den fortsätter att göra det för den är en bra hjälp. kan ju både mata in vad man äter och vad man tränar så man ser hur man ligger till.

Belöning för att ha skött maten bra igår kom direkt, -0,4 kg på vågen imorse men jag pendlar friskt från dag till dag så jag kommer inte känna mig riktigt "pågång" förrän det visar i alla fall -2 kg.

Har lite svårt att komma upp på mornarna så det ska bli skönt att börja jobba på måndag och komma in i lite rutiner igen. Trivs bra på jobbet gör jag i alla fall!

Såhär i början av ett nytt år känns det som om man har oändliga möjligheter - och det har man ju!

Hoppas på ett fantastiskt 2013 till både er och mig!

Kram

Wickie!

 

ps. Är inte så pratglad i telefon just nu som kanske mor märkt mest... ledsen för det men jag orkar av någon anledning inte riktigt prata just nu. Skriv gärna en rad istället... Älskar er! ds