Mot Målet

Kom jag ut på en löprunda mitt i veckan! Lite kallt men den frös inte inne som jag befarade ett tag när det var -15, -20 grader kallt ute. Men det var -9- -10 så då funkade det. Var lite dåligt klädd på armarna de första 2 km men sen blev det perfekt. Svårt att klä sig för jogging när det är kallt.
Vi sprang ca 4,5 km (tror jag, pappa trodde det i alla fall) och det kändes bra.
Kändes som om jag tog lite längre steg än jag brukar men jag blev inte trött på en gång så det var ett bra tempo. På slutet fick jag påminna kroppen om att hålla tempot uppe men det blev aldrig jobbigt.
Pappa sprang i 28 minuter, inte en minut till för att inte överanstränga sin skada. Vi var en bit hemmifrån då och jag tordes inte börja gå eftersom jag var lite tunt klädd + att jag inte ville, nu när jag kommit ut och springa ville jag inte avbryta onödigt tidigt. det var psykiskt bra att få springa ifrån pappa när han började gå - då kände jag mig stark! Min runda tog 34 minuter och pappa kom inte långt efter men att lämna honom bakom sig och springa upp för backen vi hade framför oss då kändes bra.

En perfekt lagom runda efter att inte ha sprungit på flera veckor! Vi ska försöka göra om det nästa vecka också! Jippi!!!

Ha det gott!

Wickie!