konfunderad

Var rejält trött efter jobbet igår och idag. Naprapatbesök och träning gör sitt. Satt nog en timma eller mera i vilstolen på utbygget och dåsade efter maten. Hade ju bestämt att jag skulle träna och jag ville inte ge mig. Jag ska ju klara milen på under 60 min innan sommaren är slut och då kan jag inte ligga på latsidan eller hindras av att jag är sömnig.
Till slut tog jag mig i kragen och gick för att byta om - det var hur segt som helst att gå upp för trappan, funderade alvarligt på att lägga mig och sova istället - om jag inte skulle må bättre av det... men jag bestämde mig för att ge mig ut, inte ge upp, skulle jag inte orka fick jag gå eller ringa efter skjuts.
Började med att utfodra en av hästarna som är sjuk - lagom uppvärmning.
Startade MP3 programmet lite tidigare än förra gången och kände mig seg men OK. Under första löpintervallet kom jag upp i en puls på 150-155 och det gick ganska bra. Insåg sedan att jag sprang långsammare än jag brukar vilket kanske inte var så förvånande men beslöt då att i alla fall försöka komma upp i en puls över 160 någon minut av varje itervall. Detta var inga problem och gjorde ochså att jag "sprang ikapp" de metrarna jag startat tidigare och sprungit saktare ibörjan!
Den sista intervallen var riktigt seg men inte undra på om jag ökat tempot mot min bekväma lunk.

Det som nu gör mig konfunderad är att jag trotts att jag var helt slut innan och knapt orkade upp för trappan kunde öka tempot och jobba på ganska bra utan större problem?

Hur funkar kroppen? Hur funkar jag? Det sägs att man ska lyssna på kroppen men om man inte förstår språket hur gör man då?

Någon som har tips?

Wickie!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0