Mot Målet

Otränad och delvis oinspirerad, kallt och blåsigt. Förutsättningarna för ett bra lopp med en behaglig resa var små. Men jag tvekade aldrig att ställa upp. Istället för ett mål på vägen mot en mil under 60 min fick detta bli upptakten till en ny träningsperiod.  Orkar jag springa dessa 6,3 km har jag inte någon infektion i kroppen så då är det bara att köra! Orkar jag inte ja då kanske det bryter ut eller jag vet åtminstone att det är något skit i kroppen som måste få läka.

Målet för dagen var att springa hela vägen. Det skulle jag koncentrera mig på.  Blev lite sen i starten men det var ganska bra för nu kom jag bakom alla dem som gick eller bara sprang de första hundra metrarna. Vilket betyder att jag fick springa om dem! Jag brukar annars hamna i skiktet som är ungefär lika snabba som mig i mål men som går och spurtat om vartannat och dom är jobbiga! Hade något sådant gäng runt mig nu också men inte så många som det brukar vara.

Efter någon km kom jag ikapp Hanna och fick henne att springa en liten bit med mig, hon höll sedan ungefär samma tempo men låg lite bakom. Så jag har vittne på att jag sprang hela vägen!

Jag tyckte att 3km markeringen var långt borta för att inte tala om sträckan mellan 3 och 4 km. Skulle någon säga att de markerat fel och klämt in 2km mellan 3 och 4 km markeringarna skulle jag tro dem!!

När 4km var passerat känds dock sträckan till mål ganska kort. Då började jag fundera på om det verklien kunde vara 2 km kvar?.  En ganska skön tanke.

Backen vid ulrikeberg, 5 km markeringen är mitt i var tung men jag sprang hela vägen. Den är ganska brant men planar inte ut ordentligt vid krönet utan det fortsätter att lutas svagt uppför en bit efter – TUNGT!!!  Men jag klarade det. Dock gick det mycket segt en stund efter och jag var riktigt seg i skallen.