Svårt att skriva
Om en bekant till mig, Sören. Vet inte hur jag ska börja och vad jag ska skriva.
Han hittades död i sin stuga för några dagar sedan, efter att ha legat i över en vecka! Sören var en mycket speciell man och levde lite som en enstöring. Han jobbade och var uppskattad på sitt jobb, för det han kunde göra, men hade lite svårt för hygien och klädstil, han glömde liksom bort det...
Han var ofta ute och dansade och jag nekade honom aldrig en dans - han var alltid nykter och trevlig och aldrig närgången.
Sista gången jag träffade Sören var på OK/Q8 i samhället närmast oss, en längre bit i från där han bodde. Då hade han provat skidspåret. Han hade blivit frisk nog att börja åka skidor och då åkte han systematiskt runt till alla skidspår i komunen och testade dem!
Mina föräldrar fick en gång uppleva Sörens speciella sätt att vara hjälpsam på. Mamma hade träffat honom på sitt jobb och småpratat. Under samtalet hade hon nämnt att hon var nyinflyttad och behövde ha tag på en bra tandläkare i hopp om att Sören kanske hade ett tips. Sören hade inte det just då men nästa gång han kom till mammas jobb hade han listor med sig på länets alla tandläkare med prisuppgifter och kartor!
Jag tror att Sören levde ett bra liv, på sina villkor, men tycker samtidigt att det är tragiskt när människor inte saknas någon stans av någon på en vecka eller mera...
Till minne av Sören
Wickie!
Fint skrivit av dig om Sören.
Alltid tråkigt när så unga människor går bort.
Vi får hoppas att han inte behövde lida.
Kram
Tyvärr händer det alltför ofta att människor ligger döda länge innan dom saknas,det är väldigt tragiskt.
Tänker på dej//Kram Monica
