Djurägarens svåraste beslut är taget och genomfört...
Min 4-åriga halvblodsvallack är avlivad. Det var ett av mina tuffaste beslut någonsin. Att avliva en fin och snäll häst är aldrig lätt men det känns samtidigt skönt nu när det är gjort.
Han har inte varit så lätt att hantera pga sin storlek och han har bockat av jäntan några gånger - bla med en spricka i foten som resultat en av gångerna.
Han har skadat sig flera gånger och tvingats tillbringa flera veckor på djursjukhuset. Den senaste skadan handlade om en has som kanske aldrig skulle blir bra.
Det som fällde avgörandet var att han led av extremt svårt sadeltvång. Han for rakt upp, var vettskrämd och helt okontaktbar! Det går inte att ha ett 600 kg tungt djur som blir helt okontaktbar och därmed farlig.
Men något lätt beslut var det inte.
Han var otroligt duktig på slakteriet. Han stod lungt i transporten när vi kom fram trotts många och konstiga lukter. Han gick lungt av transporten och följde snällt med mig in i avlivningsrummet. Upp för en smal, hög ramp, över en lastkaj och förbi 6-7 nöt som stod och väntade på sin tur.
Han tvekade bara lite innan han gick upp på rampen annars följde han snällt med mig hela vägen. Jag fick gå bakom en halvhög vägg i avlivningsrummet och då ville han gärna följa efter. Göran kom men slaktmasken och kliade honom i pannan - vilket han gillade - och sedan var det över.
Jag klappade om honom ordentligt och det enda som följde med mig hem var en tom grimma och en stor bit av svansen.
Ledsamt men skönt. Tänk om det hade hänt något med någon som försökt sitta på honom! Ville inte heller utsätta hästen för den skräck han upplevde av sadeln och ev ryttare. Det är inte roligt att se skräckslagna djur och jag tycker det är vår plikt som djurägare att inte utsätta våra djur för den i onödan.
Många tårar har det blivit men hellre det nu än att något otäckt hänt sen.
Hoppas ni har lättare beslut att fatta och roligare saker att uträtta!
Wickie!
Han har inte varit så lätt att hantera pga sin storlek och han har bockat av jäntan några gånger - bla med en spricka i foten som resultat en av gångerna.
Han har skadat sig flera gånger och tvingats tillbringa flera veckor på djursjukhuset. Den senaste skadan handlade om en has som kanske aldrig skulle blir bra.
Det som fällde avgörandet var att han led av extremt svårt sadeltvång. Han for rakt upp, var vettskrämd och helt okontaktbar! Det går inte att ha ett 600 kg tungt djur som blir helt okontaktbar och därmed farlig.
Men något lätt beslut var det inte.
Han var otroligt duktig på slakteriet. Han stod lungt i transporten när vi kom fram trotts många och konstiga lukter. Han gick lungt av transporten och följde snällt med mig in i avlivningsrummet. Upp för en smal, hög ramp, över en lastkaj och förbi 6-7 nöt som stod och väntade på sin tur.
Han tvekade bara lite innan han gick upp på rampen annars följde han snällt med mig hela vägen. Jag fick gå bakom en halvhög vägg i avlivningsrummet och då ville han gärna följa efter. Göran kom men slaktmasken och kliade honom i pannan - vilket han gillade - och sedan var det över.
Jag klappade om honom ordentligt och det enda som följde med mig hem var en tom grimma och en stor bit av svansen.
Ledsamt men skönt. Tänk om det hade hänt något med någon som försökt sitta på honom! Ville inte heller utsätta hästen för den skräck han upplevde av sadeln och ev ryttare. Det är inte roligt att se skräckslagna djur och jag tycker det är vår plikt som djurägare att inte utsätta våra djur för den i onödan.
Många tårar har det blivit men hellre det nu än att något otäckt hänt sen.
Hoppas ni har lättare beslut att fatta och roligare saker att uträtta!
Wickie!
Kommentarer
Postat av: pappa
Tänkte på er flera gånger idag. Det måste vara tungt att bli tvungen att, som djurvän, leda ett djur som tillitsfullt följer med ända in i ett slakthus.
Men som sagt. Du hade inget val.
Vad som kan hända med 600 kg häst som kan komma i sken ska ingen människa behöva ställas till svars för.
Postat av: Mamma
Håller med pappa!
Hoppas att du fick lite tid i skogen igår emellan alla regnskurar.
Stor kram
Postat av: Monica
Det är alltid ett svårt bestut att fatta när man ska avliva sina djur,ändå värre när djuret är friskt.Du gjorde naturligtvis helt rätt,tänk så tragiska saker som kunde hänt.
Tänker på dej!
Stor kram från Monica
Postat av: Veronika
Ursch, nu sitter jag här och lipar. Och jag vet ju knappt hur han ser ut! Måste vara otroligt jobbigt, men det är ju en tröst att det är för hans bästa också.
Trackback
