Mot Målet

När Uffe skulle ner och dricka vid tretiden i natt låg det en kille och sov på vår kökssoffa! Uffe funderade på om jag viste vem det var men ingen av oss kände igen honom!
Vi försökte väcka honom men han stönade bara och vred lite på sig. Sover man i ett okänt kök vaknar men när de ruskar i en om man inte är påverkad av något...
Vi valde att ringa polisen och satt sen i TV rummet och väntade. De ringde efter en stund och meddelade att de just lämnat Uppsala och var på väg. Mera väntan!



Vid 3:30 på morgonen är det glest med bilar i Hökhuvud så varje gång vi såg lysen på vägen hoppades vi att det var polisen. Under väntan såg vi en volvo stanna och plocka upp någon som kom med bussen, några bilar körde inte enligt hastighetsbegränsningarna och några skötte sig så lite händer här även på natten ;-)
Rätt som det var stannade en stor bil utanför vårt hus och stod stilla länge, inte för att svänga som jag först trodde utan bilen bara stod där...
När jag skulle gå och kolla steg en polis in genom vår grind och en polisbil som varit gömd bakom den stora bilen svängde in på gården. Jag gick och öppnade dörren och möttes då av tre poliser och en orolig mamma som undrade om det var hennes son som var i vårt hus. Mamman passerad på vägen utanför oss just när polisen kom och hon stannade dem för att be om hjälp med att hitta sonen och är då just här! Vad är odsen för det?
Eftersom jag inte kände igen henne, sonen eller grabben i vårt kök var lösningen att hon fick komma in och titta. Hon fick en typisk orolig-mamma-reaktion - hon belv jätte arg när hon fick se sonen! Hon hade varit ute och letat i flera timmar efter honom och var naturligtvis väldigt orolig.



Vi fick av polisens frågor till mamman veta att han heter Linus och är 17 år. När polisen ruskat liv i honom frågade mamman om han visste var han var och då sluddrade han - Alunda??!!??
Polisen tog med honom och mamman ut för att prata och en polis stannade kvar med Uffe och mig i köket. Han undrade om vi ville anmäla för ex hemfridsbrott men han hade ju inte gjort annat än gått in och lagt sig och som föräldrar tyckte vi det var bättre än att han ragglat omkring på vägen.
Han hade ingen jacka, inga skor, vi hade inte hört någon mobil och jag misstänker att han inte hade någon plånbok kvar heller så han får nog mer problem än bara huvudvärk idag.
Mamman sa att hon skulle återkomma till oss "och göra upp" detta (låter som ett hot när jag skrev det men hon menade det positivt)  och jag hoppas verkligen att killen hör av sig så vi får berätta vår sida av saken. Det kanske kan få honom att ta det lite lugnare på nästa fest.
Hur han tog sig in utan att hundarna reagerade är en gåta men jag kommer att vara nogrannare med att låsa efter detta. Normalt lever hundarna rövare bara någon går utanför huset.
Skönt att allt sluta de bra i alla fall.

Hur var eran natt? Lika spännande? Jag hoppas inte det!

Wickie!