Mot Målet

.rukar passa på att springa när jag är på tjänsteresa och tyckte att danna veckas tur till Orbaden i Hälsingland var ett ypperligt tillfälle att börja jogga igen.
Allt gick toppenbra! Kändes bra även om det var jobbigt. När jag gav mig ut såg jag ett gäng som promenerade samma sträcka som jag skulle ta och tänkte att jag kanske kan hinna  ikapp dem, och det gjorde jag! Hade tur så en av de  sekunder långa löppassen inträffade när jag "blåste" förbi dem och det sporrade ju till att springa lite fortare. Problemet blev när jag hade passerat - då började det luta lite lagom uppför! Det blev en låååång minut men bra träning!
Var duktig och stretchade efter men slarvade med att dricka. Hade också slarvat med att äta ordentligt på resan upp... Det är inte så lätt att få glutenfritt på en mack... Eftersom det var sen middag (19.30) hann jag bli riktigt hungrig. det stod hårt bröd och vatten på bordet när vi kom och hungrig som man var åt och drack vi alla - särskilt jag. V fick vin till maten som bestod av en kanstarell soppa som var god men lite för mycket currysmak för min del - jag vill att kantarell soppa ska smaka kantarell!
Därefter blev det en hod fisk med räkor och färsk potatis - riktigt gott. Till efterrätt var det crem brylé men innan dess hade jag känt av värmen och den dåliga lunchn så pass att jag var nära att svimma. Så nära att svimma har jag inte varit på evigheter! Stapplade ut och la mig på en soffa i hallen och eftersom det var svalare där återhämtade jag mig kvikt. Känner mig fortfarande lite tagen men mår nu bra!
Gulliga kollegor har försäkrat sig om att jag är Ok och tjejen som har rummet intill har sagt att jag får banka i väggen om jag börjar må dåligt igen.

Trotts detta känns det skönt att ha börjat springa igen. Kände att det skulle bli roligt att se hur kroppen reagerar på träning nu när jag mår så mycket bättre och kroppen får näring! Får se om jag orkar ta tag i detta med allt godis också vad det lider...

Kram och god natt!

Wickie!