Mot Målet

var det att vara med på friskis och svettis igår!
Jag är medveten om och har på flera sätt märkt att trotts att jag har mera energi och ork så har jag riktigt dålig kondis. dDt är dock en sak att veta om det och en helt annan att bli fysikt medveten om det!
Det var inte bara fysiskt utan också psykiskt jobbigt att träna igår. Ville efter halva passet bara börja grina och gå därifrån.
Till detta ska också läggas att ingen jag berättat det för hitills verkar förstå känslan. Jag har haft dålig kondition förr men nu har jag ingen kondition! Mamma var med på friskispasset. Hon känner inget alls idag medans jag har ont i HELA kroppen! Alla försöker släta över det hela med att -Det är ju inte undra på. och -Nu kan det bara bli bättre eller -Vad hade du väntat dig när du mått så dåligt? OK förståndet kan förstå detta men det är en helt annan sak att UPPLEVA det.
Det är jobbigt att vara på botten och veta att man har en lååååång väg upp. Myckat kämpande och jobbandes innan man har kondis igen.
Visst, jag är glad att felet är hittat och att jag börjar orka och må bra igen men det är inte roligt dessa gånger när det blir extremt påtagligt hur dåligt man mått. Skrämmande är också att det mer eller mindre var ren tur att glutenintoleransen hittades. Hade den inte hittats kan jag bara gissa hur dåligt jag mått idag - eller snarare hur in i märgen trött jag skulle ha varit!
Jobbar någon vecka till och sedan börjar semestern. Då ska jag ägna mycket tid åt att bygga kondition så att jag klarar nästa vinter bra och med ork. Blir nog fler friskispass men det tar emot att åka men är nog en sådan sak som man bör tvinga sig till...

Må gott

Kram

Wickie!